Kapitel 11.
Kapitel 11.
Efter att Charlie hade somnat jorde jag mig i årdning för i natt. Klockan var ungefär 1 då jag stängde av min dator. Renée hade skickat minst 5 Mail till mig sedan i förrgår. Jag svarade på alla. Jag öppnade fönstret och tog satts och hoppade. Jag landade med en liten dunns och det jorde inte ens ont. Jag struntade i bilen och joggade i stället till vandringrvägen där vi tidigar hade parkerat bilen. Jag gick in i skogen en bit och tog av mig kläderna och skifftade på mindre än en sekund. det tot 10 minuter att komma till gläntan. Killarna väntade på mig, men så klart hade jag hört dom direkt efter att jag skifftat. Men jag struntade i dom och bara tänkte på hur allt såg ut nu med mina förbättrade, skarpa sinnen. 'Va tycker du Bella!' Hade Jared frågat, men jag svarade alldrig på den frågan. Jag var för upptagen över att se mig omkring så att jag nästan krockade med ett träd. Jag hörde hur alla skrattade. Det tog bara några sekunder så var jag inne i gläntan. Den som retades mest med mig var Paul, så jag sprang så fort jag kunde och flög på Paul. Han blev ju som vanligt lite förbannad och flög på mig också. Så klart så var ju jag starkare än honom och det blev han ju inte så mycket gladare av precis. Han försökte hoppa på mig bakifrån men Jacob slängde sig mot honom och hindrade honom för att nå fram till mig.
"Sluta nu, Paul!" röt Sam och Paul la sig ner som om han tvingades till att ligga.
Sam bara blängde på honom och jag tittade på Jacob för att se om han blivit skadad.
"Jag mår bra Bella, det är ingen fara med mig"
"Hur...?"
"Vi hör varandras tankar mins du!?"
"Just ja!"
"Haha, ingen fara"
Vi vandrade precis där linjen var. Dom visade mig vart jag fick vara ochh inte vara. Fast jag märkte det ganska fort. Om man kom för nära gränsen till Cullens mark så sved det verkligen i nosen. Det var en riktigt isig och söt doft, FÖR söt doft. Nu försår jag varför Alice och dom jämt klagat på mig efter att jag varit i LaPush. Vi stank nog ganska lika för dom som dom gör för oss.
"Vad tycker du hittills Bella?" frågade Embry.
"Det är helt fantastiskt!" nästan tjöt jag.
"Det är kul att du tycker det Bella" sa Sam och skrattade.
Om jag hade varit i mänsklig form skulle jag säkert hha rådnat vi det här laget.
Vi fick plöttsligt upp ett spår av Vampyrer och vi nästan flög genom skogen, mot det håll doften kom från.
Plöttsligt stod Alice och Carlisle vid gränsen vi följt.
"Alice?" tänkte jag.
"Vad gör dom här?" Tänkte Jacob.
"Varför ser dom så oroliga ut?" Tänkte Embry.
"Dom har säkert något i örrningen!" Tänkte Paul.
"Vi måste vara försiktia" tänkte Sam.
"Varför säjer dom inget?" Tänkte Jared.
Alla tankar hördes som ett surr i mit huvud och säkert alla andras.
"Jag skiftar" sa jag och sprang in i skogen.
"Bella var försiktig" hördet jag Sam säja.
"Alice!" ropade jag när jag kom tillbaks" Jag stälde mig mitt på gränsen.
"Bella?" Det var Carlisle som pratde. Alice stod helt stilla, helt tom i blicken.
"Vad är det som har hänt?"
"Det är Edward" sa han bara.
"Vad är det med honom?"
"Han har försvunnit"
"Försvunnit?"
"Han är inte hos Tanya, vi ringde och frågade hur det var och då sa hon att Edward försvan efter första dagen"
"Han springer bara" Sa Alice och tittade på mig. "Han vet inte vart han är på väg, han bara springer"
Plöttsligt blev hon helt tyst och började skaka lite.
"Alice!" sa jag och Carlisle samtidigt med panik i rösten.
"Italien" sa hon bara.
"Italien?" frågade Carlisle.
"Voltori" sa hon utan att tita på oss.
"Voltori?!" nästan skrek jag. Jag började skaka, jag skakade mer än vad jag någonsin jort.
"Bella" sa Alice och tog tag i mina axlar för att lugna ner mig och det hjälpte till viss del. Paul av alla människor kom fram till mig och tittade mig djupt i ögonen. Jag slutade att skaka, och han nickade bara och gick tillbaks till Sam och de andra.
"Nej... NEj... NEJ!" röt jag "Han får inte göra så här mot mig!"
"Han är redan på väg" förklarade Alice.
"Jag måste hindra honom!"
"Du kommer inte att hinna"
"Jag bryr mig inte, jag tänker inte låta honom ta livet av sig bara för det här!"
"Bella, lyssna på mig. Det kanske redan är försent" sa Carlisle och tittade mig djupt i ögonen.
"Nej, nej. Jag låter det aldrig hända!" kved jag. Tårar började falla ut för mina kinder. Jag föll ner på knä. "Det får inte vara försent" viskade jag.
Plöttsligt kom killarna i mänsklig form. Jag hade inte ens märkt att dom gått. Jacob kom framm till mig och lyfte upp mig. Han omfamnade mig och tårarna började falla ännu mer. Jag grät ända tills jag inte hade mer att gråta av. Alice och Jacob försökte lugna mig medans Carlisle pratade med de andra i flocken.
Till slut svimmade jag. Det sista jag hörde var att Alice sa mitt namn och något mer som jag inte hörde riktigt.
Jag vaknade hemma i mitt eget rum. Jag hörde Jacob prata nere i köket. Han pratade med Charlie och Alice. Charlie lät ganska upprörd, men jag vet inte varför.
"Kan vi inte få ta med Bella dit, snälla!?" hörde jag Alice säja.
"Okej då" hörde jag Charlie säja "Men högst en vecka"
"Tack Charlie" sa Alice och 30 sekunder öppnades dörren och Alice satt på min säng och tittade ner på mig.
"Bra du är vaken" sa hon och tittade alvarligt på mig.
"Vad händer?" Frågade jag.
"Vi ska åka till Italien i kväll"
Jag satte mig rätt upp i sängen. "Italien?"
"Vi pratade med Charlie och vi sa att vi skulle shoppa lite" hon såg alvarlig ut när hon sa det.
Jag hoppade ur sängen och letade efter min resväska. Jag tog fram de nödvändigaste kläderna och slängde på sängen. Jag sprang in i badrummet och hämtade tandborste och tandkräm. Under min säng låg en strumpa med lite som jag hade sparat. Det var ungefär 3500 i den. jag slängde den i botten av väskan och jag la märke till att kläderna jag slängt på sängen nu var vikta. "Tack Alice" sa jag och kramade om henne lite snabt. Jag hoppade in i duschen och duschade lite fort. Alice hjälpte mig med att föna håret och sminka mig lite snabt. Jag bara drog ut något ur garderoben. Det blev en korallröd kort kjol och ett rosa linne. Jag tog skorna jag fått av Esme för någon vecka sedan. Dom var mörkt röda. Det var ett par shilklackade skor med tygband. Det var som flätat på sidan av klacken.
Jag sprang ner till köket och åt frukost. Det var fint väder ute i dag. Klarblå himmel och inga måln.
När klockan var 15.00 for vi mot flygplattsen. Jag sa hej då till Charlie, och Billy som hade komit över. Flygplanet lyfle från Seattel klockan 16.55 och vi var i Italien klockan 20.05. Alice var borta så fort planets dörrar öppnats och jag och Jake var två av de första som kom ut ur planet först. Vi tittade oss omkring för att se Alice och plötsligt tjöt det i ett par däck tom bromsade mitt framför oss. Alice satt bakom ratten på en Gul Porche Turbo. Gon bara flinade mot oss. Vi hoppade in och hon trampade gasen i botten.
"Jag tror nog inte att du har något emot bilstölder nu Bella, eller?"
"Nej det har jag faktiskt inte" sa jag och flinade medans jag la mitt huvud mot Jacobs axel. Jag kände hur han lekte med mitt hår. Alice hade fönat det så att det var helt rakt.
"Vad tänker du på?" frågade jag och tittade upp på Jacob.
"Jag tänker på hur modig du e som gör dt här" Jag blev ganska förvånad över svaret jag fick.
"Har du sätt något nytt Alice?" frågade jag och tittade ut genon rutan. Hon svarade inte på ett bra tag.
"Dom nekade honom" sa hon me förvånad ton.
"Nekade?"
"Dom tycker att hans gåva är för värdefull för att förstöras"
"Då hinner vi" sa jag med lättnad i rösten.
"Var inte så säker på det"
"Va!?"
"Han tänker göra allt som krävs för att dom ska döda honom" sa hon och tittade bak på mig.
Vi var tysta en lång stund. Vi paserade några små byar. Jacob fortsatte att leka med mitt hår medans jag tänkte över vad Edward gjorde just nu.
Jag var verkligen rädd att det skulle hända honom något. Det fanns fortfarande en liten del av mig som fortfarande älskade honom. Jag kände hur en tår föll ner för min kind och Jacob såg det och strök bort den med sinn tumme. Jag tittade upp på honom, han såg ganska orolig ut.
"Det är inte långt kvar" sa Alice med hoppful röst.
Jag tittade frågande på henne, hon log ett bländande vitt léende.
"Han tänker vänta till i morgon" sa hon och svarade på den fråga jag tänkte ställa.
Till slut somnade jag. Jacob väckte mig vid fem tiden på morgonen. Alice och Jacob hade vist tagit in på hotell medans jag sovit. Vi hade till klockan sju på oss att bli klara.
Efter att vi ätit frukost hoppade vi in i bilen och åkte mot Voltera. Det var bara 12 mil från hotellet vi varit på.
Efter en timma såg vi äntligen murarna till Voltera.
