Miss Ruby Redhead -

På bättringsvägen

På dessa få dagar som gått har det hänt mycket...

För Wincent så slutade slangen i armen fungera, helt igentäppt med kuagulerat blod. Så den blev det till att ta bort. Och med det så var de tvungna att sätta en ny nål uppe på huvet för att kunna ge medicinen. 
Dock höll inte den nålen särskilt länge då kärlen brister så lätt. 
Så det blev till att försöka vid flera olika tillfällen att sätta nytt. Då det inte gick så blev det till slut beslutat att sätta in en ny slang, dock via halsen. Så då var han tvungen att köras in till operation i går. 

Kan säga att det var en myclet ledsen Wincent som kom tillbaka efter 2 timmar.
Hungrig efter att inte fått äta på 6 timmar och sedan halvt groggy efter narkosen.
Men nu har det gått bra med slangen :)

Dock har vi ju upptäckt att han får sånt otroligt magknip av all antibiotika han får så nu har han fått droppar som ska tas varje gång han äter.

Och för min del går det frammåt sakta men säkert. 
Dock var jag inne på förlossningen i går och tog lite stygn som inte velat släppa ur klippet de gjorde. 
Det var verkligen inte något skönt kan jag säga... 
Iaf inte då det vuxit fast lite, och det är stygn som ska trilla av sig själv egentligen... 
Men nu känns det bättre och jag har till och med lyckats gå i trappor i dag!!! Superstålt över mig själv. 

Väntar även på att sjukgymnasten ska titta in till mig. 
När man ligger i sängen så kan jag inte lyfta på benen alls. Varken när jag ligger på sidan eller på rygg. Kan dra upp dom mot mig men inte lyfta rakt upp. Så hade varit skönt om man kunnat få lite övningar så man kan träna upp benen. För det verkar ju inte hjälpa med att bara gå på kryckor fast att det går lättare och lättare.
Har fortfarande svinont i benet under nätterna... 
Nu vill man verkligen bara bli frisk och komma hem. 

Det ser ut som att man får fira sin födelsedag på onsdag här på CSK och sen även Wincents 1månaders dag på torsdag...

1 månad redan, och vi har inte kommit härifrån än... 
Undrar när vi får komma hem egentligen. 
Detta är varken bra för psyket, plånboken eller djuren där hemma. 
Så vi får se hur denna månaden slutar.

Redan 3 olika saker man hade planerat som man fått stå över. 
2 cruisingar och en bilträff. Och nu även sin egen födelsedag. 
Undrar hur det blir med Klassträffen på lördag. Hoppas att vi blir friska här fort så vi åt minstonde kan få lite permission härifrån. 


Nä nu ska jag ta och sova lite innan det är dags att kliva upp igen och amma :P 
Natti natti 




Kvar på CSK

I dag blev det inte alls som jag hade förväntat mig att dagen skulle gå.
Var helt inställd på att vi skulle få åka ner till Lund innan middagstid. Men så blev det inte. 

Istället så ville de i Lund ha in lite mer bilder på grabben innan de beslutade något. Så vi fick vänta till klockan blev 15 innan vi kunde åka ner och göra en CT röntgen. Och med de bilderna beslutades det att vi skulle stanna här i Kristianstad.

Så nu har Wincent blivit insatt på ytterligare 2 antibiotikor. Och förhoppningsvis så ska dessa tränga sig in till infektionen och utrota den så att armen kan börja läka.
Så nu blir det till att ta massa prover igen för att se hur hans lilla kropp hanterar detta. 
Vi vet iaf att hans mage inte alls tycker om antibiotikan :( blir jättelös och får lätt sår i rumpan :( stackarn... 
+ att han får sånt otroligt magknip. Gör så ont i mammahjärtat att se honom ha ont. 
Men annars mår han hur bra som helst så till och med doktorerna är förbluffade. Och att han är så lugn och snäll så fort det ska undersökas eller stickas med nålar. 
Har verkligen en superduktig liten påg 💙


Nä nu blir det till att sova, ny dag i morgon. 




Finally some answers!

Äntligen ÄNTLIGEN!

Detta är bästa nyheterna på länge, även om de inte är de trevligaste.

Grabben fick göra ett ultraljud på magen tidigare i dag och de har äntligen hittat vart den dålda infektionen I kroppen sitter! Och den satt inte alls I armen som alla har trott innan. 
Den sitter inkapslad bredvid en av njurarna.
Så i morgon blir det att åka ner till Lund med Wincent. Så får vi se hur länge vi blir där, vad de kommer att göra och lite sånt. 

Men ÄNTLIGEN har de hittat den jävla infektionen. Så bara vi kan åtgärda den så kommer armen läka snabbt och jag kommer ha en liten unge utan sladdar och mediciner!

Så på en timme har jag hunnit ringa Andy, mamma och pappa och bästis och hunnit plocka undan allt på rummet och packat och donat. För vi vet ju inte om jag får komma tillbaka till Kristianstad efter nått dygn eller hur det blir..

Men känns såååå fruktansvärt skönt att de hittat problemet och att vi kommer få specialistvård för det!

Mitt mammahjärta gråter floder av lättnad och lycka!
Min lille kämpe! 💙 Snart kommer vi hem! 

Såhär glad är lillprinsen i kväll 😍💙



3 Veckor på CSK del 2.

Tidenn efter förlossning. 
 
I dag är det 3 veckor sedan jag blev inskriver på förlossningen. 
 
Efter en långdragen och komplicerad förlossning så fick det med sig vissa följder för både mig och grabben. 
 
Jag: 
Dagen efter förlossning var det svårt att gå. Jag gick med Eva-stolen vart jag än skulle. Tänkte att detta är nog rätt så normalt efter en förlossning. Men icke. Dagarna gick och lördag natt kom. 
Skulle på toa och fick hjälp upp ur sängen. På väg från toa går det inte längre, jag kommer ingen stans. Personalen försöker hjälpa mig men det gör så fruktansvärt ont. Benet låste sig på plats. 
3m från sängen står jag och är så trött och har så ont. 
 
Det tog ca 30 min att ta mig till sängen så jag kunde lägga mig. Smärtorna strålar ut i låren, bäcken och livmoder. 
De gör en undersökning och ett VUL (vaginalt ultraljud). Ser att det står en stor ansamling urin i blåsan vilket är väldigt konstigt då jag precis var på toaletten. Iaf så sätter de en kateter och tappar ur ca 1300ml. Smärtan dämpas något men ändå inte tillräckligt. Har även fått en infektion i klippet de gjorde vid förlossning och att nått stygn gått upp. 
 
Får lite smärtstillande och kan sova nån timme. På dagen blir det massa undersökningar. Ytterligare VUL och undersökning av bäcken. 
Blir till att göra en CT röntgen senare på dagen vilket resulterar i att jag blir sängliggandes resten av dagen och natten. 
 
Blir insatt på Antibiotika mot infektionen, och även antiinflamatoriska för smärtorna i bäcken. 
Lyckas få en rullstol så jag kan ta mig runt i rummet någon dag senare. 
Men när väl smärtorna där släpper och jag kan röra mina ben så sätter min ischias in. 
Värre Ischias har jag aldrig varit med om. Så kan inte gå ändå. så minsta lilla felrörelse så skriker man nästan av smärta. 
 
Dagarna går och jag blir något bättre, men nu börjar det kännas som att personalen bara vill bli av med en från avdelningen. De sätter ut min extra smärtlindring och tar rullstolen. Det resulterar i att jag blir sittande i sängen hela dagen och kan knappt komma till toaletten. Vet ej hur de tänkte där. Att jag bara ska bli bra helt plötsligt hux flux och upp och gå som om inget harhänt? 
Iaf så ser personalen på Neo hur illa där an jag är och de säger till personalen på förlossningne att nånting måste jag ha för att jag har så jävla ont. 
 
Dagen innan jag skulle bli utskriven från förlossningen och inskriven på Neonatalavdelningne så bytte de doktor. Vilket har varit min räddning. Vi pratade och hon lyssnade. Skickade direkt en remiss till ortopeden och samma dag kommer de med ett foglossningsbälte. + att sjukgymnasten skulle komma och vi skulle testa kryckor. 
Vips så samma kväll är jag uppe och springer på kryckor. 
 
Då har det gått 2 veckor. När vi väl kommer in på neonatalavdelningne hinner det knappt gå 1 dygn förrän man är satt i karantän, bara för att man delat toalett med ett par som hade nått smittsamt som kan vara farligt för förtidigt födda. Så nu har de tagit prover och nu väntar vi på sista provsvaret så vi kan slippa karantän. 1 vecka instängd efter att man äntligen kommit upp på benen. Det gör verkligen inte allt bättre. 
 
Wincent: 
Efter en komplicerad förlossning slutade det med en bruten arm och en infektion i kroppen. 
Han får ligga inne på Neonatalen ca 5 dagar för extra tillsyn på syresättning, andning och hjärta. 
Sedan fick han flytta in till oss. 
Efter en vecka så går inte värden ner i den takt det ska och fler undersökningar görs. Det visar sig att han har 2 olika infektioner i kroppen. En e-koli och en streptukock. Så han är inte den piggaste. 
Efter ytterligare några dagar så tas bandaget av från armen och läkarna anser att armen borde vara läkt. Dock blir inte crp.t bättre. Och röntgen på armen beställs. Det visar sig att armen fortfarande är bruten och har inte läkt. 
 
Man gör ett test för att se så infektionen inte sitter i hjärnan, så blir ett ryggmärgsprov av nått slag. Som tur var visade det neggativt och vi kunde andas ut. 
Och i och med att infektionen inte vill släppa så misstänker de att den är inkapslad i benbrottet. 
 
Och nu efter 3 veckor så har crp.t blivit högre men han mår ändå bra trots omständigheterna. Armen är fortfarande bruten.
 
Men vi får se till det possitiva. Nu är sonden bortplockad så nu ammar han fritt och får bestämma själv. 
Prover tas hela tiden och nu i eftermiddag ska de göra ultraljud på huvud och mage så de inte missat nånting som infektionen kan sitta i. 
Och om det inte visar något så är det nog bara till att vänta ut infektionen och fortsätta medicinera. Och hålla tummarna på att vi snart är ute härifrån. 
 
 
 
Kan säga att detta har verkligen tärt på mitt psyke. Rätt så hårt faktiskt. 
Och mina ben har verkligen tappat i muskulatur så jag får börja träna upp dem ordenligt nu. 
 
Har sagt det till många nu när dom frågar hur det känns nu efter allt detta. 
Att jag skulle lätt kunna göra om hela min förlossning, bara för att slippa det som kom efteråt. Både gälande mig och grabben. Och det säger en hel del. för min förlossning var fan inte lätt. Och det har till och med barnmorskorna och läkarna sagt, de som var med. 
 
Hade kunnat skriva SÅÅÅÅÅÅÅ mycket längreom allt möjligt som har hänt, men känner att det orkar inte jag med riktigt.+ att det hade blivit så otroligt långt blogginlägg xD  
 
 
En glad och pigg liten skit är han iaf <3 
 



3 Veckor på CSK del 1.

yes, tänkte uppdatera er om vad som har hänt i mitt liv de senaste 3 veckorna. 
Hade planerat att skriva lite dagbok för varje dag som skule gå men det blev allt svårare och svårare för mig psykiskt. Så jag skippar det. 
Men kan dra lite snabbt vad som hände i början innan jag blev inlagd. 
Även förklara arför jag är inlagd m.m.
 
Dagarna före och förlossningen.
 
Måndagen den 8e April kom jag in till barnmorskan för att göra en hinnsvepning. Var tyvärr inte tillräckligt öppen för att lyckas utföra en. 
Fick lite mycket känslor under besöket och hon såg hur det tärde på mig. 
Vi bokade in en igångsättning till den 16de men innan besöket var klart så skulle hon försöka få in mig tidigare. 
På eftermiddagen samma dag så ringer hon upp och säger att jag ska in till Csk dagen efter (tisdagen 9/4) Åker in och gör en hinnsvepning och får förklarat att de har fullt på förlossningen men är välkommen tillbaka dagen efter samma tid för ytterligare en svepning och undersökning.
Kommer in på onsdagen och har börjat öppna mig mer så de gör ytterligare en svepning och förlarar att de vill sätta igång mig men tyvärr är det kaos på förlossningen. 
Och det märktes att det var kaos för läkaren som började undersöka mig fick springa iväg mitt i allt på ett akut kjejsarsnitt. Så hennes "elev" fick slutföra undersökningen. 
 
Men vi fick tyvärr åka hem efter en liten stund, men fick ett nummer vi skulle ringa till på eftermiddagen för att se om det fanns en plats till oss. 
Och där hade vi turen på vår sida. kl.16 var vi inne på CSK igen med bb väska och allt. 
 
kl. 18 fick jag mina första tabletter som skulle börja sätta igång mig. Andy åkte hem runt 8 för ingen vet hur snabbt eller långsamt dessa sätter igång. Så han passade på att sova några timmar och jag kan säga att det behövde han. Blev även uppkopplat till ett CTG för övervakning i nån timme. 
 
Mina värkar satte igång den kvällen och när klockan var 2 på natten (torsdag) så var sköterskorna tvugna att ringa andy och säga att han fick komma in för då hade jag så pass ont att jag inte kunde klara detta själv. 
 
Men det blev utdraget... Mitt vatten gick kl 7 på morgonen och sen gick jag en hel dag med kraftiga värkar. Fick insatt Epidural (ryggbedövning) vid 13.00 Fick även morfin för att kunna sova nån timme. 
När klockan började närma sig 22 på kvällen var värkarna i full gång och jag kunde knappt holla borta krystningarna. 
 
Massa prover togs på bebis och allt och 22.40 kunde jag börja krysta. Jag var trött och svag efter ca 20 timmar med värkar och minimalt med sömn. 
Men allt slutar ju inte lyckligt. 
Wincent tittar ut med hjälp av sugklocka 23.07 men då sitter fortfarande axlarna fast i mit bäcken. Så en efter en kallas personal in och alla försöker hjälpas åt med att vända honom rätt vilket var väldigt svårt. Minuterna går och jag flyger runt i sängen. Ena sekunden är mina ben uppe i luften och nästa står jag på alla 4. 
 
Det slutar med att de var tvugna att bryta hans vänstra överarm för att lyckas få ut honom. 
Han försvinner iväg med läkaren och Andy hack i häl. Hinner varken se honom eller nånting. Men allvarligt förstår jag att det har varit hela tiden. 
Efter sista provet som läkaren tog och sa rakt ut att ungen måste ut. Då var jag berädd på att bli utrullad till operation men nix, det var allvarligare än så. Det hade tagit för lång tid. 
 
Medan Andy är borta hos Wincent så blir jag sydd och avtvättad. Jag börjar känna mig piggare och adrenalinet ökar i kroppen. 
När Andy väl kommer tillbaka 30 minuter efter är jag nästan uppe på benen igen och springer. Jag får en eva-stol och knatar ut till Neonatalavdelningen där vår lille grabb ligger i kuvös med syrgas. 
 
Efter en stund hos honom går vi tillbaka till rummet och får fika och jag duschar av mig allt blod, svett och tårar. 
 
Vi var då föräldrar till en gosse på 4660g och 56.5cm lång. 
 
 
 
 
 



Trevlig valborg!

Gör ett litet snabbt inlägg här nu med mobilen och önskar alla en trevlig Valborg!

Själv sitter jag och grabben kvar på CSK, men mer om det i ett annat inlägg.



Bjuder på en supercharmig bild på Wincent från I förrgår. Och en från I dag då vi sitter och gör grimaser mot varandra 😂

Denna unge! 💙  Min lilla kämpe! Mitt lilla ljus i mörkret. Min lilla nattmarodör.
Men som jag älskar dig!
Nu vill jag bara att vi båda ska bli tillräckligt bra för att få åka hem 💕 

Lite drygt att vara här så länge. I morgon har vi varit inlagda i 3 veckor. Men som sagt mer om det i ett annat inlägg.

Trevlig valborg på er alla ❤️



Our sweet sweet baby boy!!! 💙

Torsdagen den 11/4 klockan 23.07 kom lille Wincent till världen 💙 En liten bjässe på 4660 gram. 

Så som vi har längtat efter dig vår lilla goknul! 😘









Preggo update v. 42 (41+0)

I går var vi in till barnmorskan för att se om det gick att göra en Hinnsvepning. Dock var jag inte öppen nog för att göra det, men till det positiva så hade jag börjat öppna mig.

Fick en bokad tid till den 16de för igångsättning. Dock så har sista veckan varit rätt så svår för mig psykiskt och mer fysiskt med o det visade sig i går hos barnmorskan. Så hon var helt underbar och skulle höra med CSK om jag kunde komma in tidigare för undersökning.

Så vi körde hem och pysslade lite hemma o väntade på att hon skulle ringa. 
Fick sånt otroligt besked att jag kunde komma in redan i dag. Dock klockan 8 på morgonen.
Så vi satt uppe på förlossningen från 8 till 11.

Blev först ett CTG där de mätte hjärtljud och sammandragningar + att jag skulle registrera med en liten knapp för varje gång jag kände att han rörde sig.
Efter det fick vi vänta på läkaren som skulle undersöka mig. Det var rond så tog sin lilla tid. 
Så när det äntligen blev att vi fick komma in så blev det ett litet kvickt ultraljud (tårarna började nästan spruta då man fick se vår lilla bebis)... Blev sedan att läkaren gick in och kände om jag öppnar mig mer, och det hade jag så hon gjorde en hinnsvepning. Kan säga att det var inte alls det bekvämaste man varit med om. Gjorde faktiskt rätt ont. 

Tyvärr var förlossningen full så de ville inte sätta igång mig i dag och det var precis på gränsen med att det inte skulle va så bra att göra det heller. Men svepningen gick bra och jag fick en ny tid till i morgon (samma tid). Om jag nu behöver tiden i morgon. Chansen finns att det sätter igång i kväll/natt iom svepningen men det märker vi. 

Efter undersökningen kom alla tårar fast att man inte var ledsen eller nånting. Hormonerna bara vällde över. Så efter vi var klara så åkte vi inom Max och tog varsin shake ^^ dock kom tårarna ytterligare 2 ggr under färden hem utan någon anledning. 

Sedan däckade jag i soffan då jag fick sån "mensvärk" så jag trodde jag skulle gå sönder. 
Nu efter 3-4 timmar har de börjat avta, men istället har mina sammandragningar ökat kraftigt och blivit värre, att de gör mer ont. Så ja nånting är det ju som händer :) 

Så vi får bara vänta och se vad som händer och sker. 
Väntar på ett litet paket till bilen som är på väg så vi får väl se om de kommer i dag. Isf blir det till att dra med Andy på en liten promenad ner till posten :) 

Nu ska jag se om jag kan göra lite nytta och få ny energi ^^ 




Preggo update v. 42 (41+0)

I går var vi in till barnmorskan för att se om det gick att göra en Hinnsvepning. Dock var jag inte öppen nog för att göra det, men till det positiva så hade jag börjat öppna mig.

Fick en bokad tid till den 16de för igångsättning. Dock så har sista veckan varit rätt så svår för mig psykiskt och mer fysiskt med o det visade sig i går hos barnmorskan. Så hon var helt underbar och skulle höra med CSK om jag kunde komma in tidigare för undersökning.

Så vi körde hem och pysslade lite hemma o väntade på att hon skulle ringa. 
Fick sånt otroligt besked att jag kunde komma in redan i dag. Dock klockan 8 på morgonen.
Så vi satt uppe på förlossningen från 8 till 11.

Blev först ett CTG där de mätte hjärtljud och sammandragningar + att jag skulle registrera med en liten knapp för varje gång jag kände att han rörde sig.
Efter det fick vi vänta på läkaren som skulle undersöka mig. Det var rond så tog sin lilla tid. 
Så när det äntligen blev att vi fick komma in så blev det ett litet kvickt ultraljud (tårarna började nästan spruta då man fick se vår lilla bebis)... Blev sedan att läkaren gick in och kände om jag öppnar mig mer, och det hade jag så hon gjorde en hinnsvepning. Kan säga att det var inte alls det bekvämaste man varit med om. Gjorde faktiskt rätt ont. 

Tyvärr var förlossningen full så de ville inte sätta igång mig i dag och det var precis på gränsen med att det inte skulle va så bra att göra det heller. Men svepningen gick bra och jag fick en ny tid till i morgon (samma tid). Om jag nu behöver tiden i morgon. Chansen finns att det sätter igång i kväll/natt iom svepningen men det märker vi. 

Efter undersökningen kom alla tårar fast att man inte var ledsen eller nånting. Hormonerna bara vällde över. Så efter vi var klara så åkte vi inom Max och tog varsin shake ^^ dock kom tårarna ytterligare 2 ggr under färden hem utan någon anledning. 

Sedan däckade jag i soffan då jag fick sån "mensvärk" så jag trodde jag skulle gå sönder. 
Nu efter 3-4 timmar har de börjat avta, men istället har mina sammandragningar ökat kraftigt och blivit värre, att de gör mer ont. Så ja nånting är det ju som händer :) 

Så vi får bara vänta och se vad som händer och sker. 
Väntar på ett litet paket till bilen som är på väg så vi får väl se om de kommer i dag. Isf blir det till att dra med Andy på en liten promenad ner till posten :) 

Nu ska jag se om jag kan göra lite nytta och få ny energi ^^ 




6 dagar över tiden.

Inne på min 6e dag över tiden nu. Detta börjar bli jobbigt psykiskt. Hormonerna är överallt och ingen stans känns det som, och inte en antydan till att Jr vill komma ut...
 
I går grillade vi lite innan det var dags att göra vid sig och köra till Vinslöv till Hasse och Immi, superhärlig kväll. Vi var inte hemma förrän runt 1 på natten.
 
Och i dag blir det pill med buicken. Ljusbilden var inte den bästa och behöver nog sätta in lite relän och liknande för att det ska bli optimalt. Helljuset började dumma sig när vi skulle köra hem så gissar på att de nya lamporna va lite för kraftiga. Tur att gubben är elkunnig 😉
Blev även att klicka hem en ny ljusomkopplare. Kan ju också orsaka att det flimrar. Så vi får se hur detta blir i slutändan.
Halvljus et var iaf bättre nu än va helljuset var på de gamla lamporna 😂
 
I morgon bär det av till Hässleholm och barnmorskan för att se om vi kanske kan få igång mina värkar genom en Hinnsvepning. 
Lite blandade feelings över det. Finns en risk att det inte hjälper och att man bara får ont. Men vi håller tummarna!
Nu vill jag ha ut min lilla unge! 😍
 
 
 



Rockabillypingla på 23 sommrar. Lever min dröm med mannen i mitt liv. The 50's! Musiken, bilarna, kläderna I love it! Älskar att fotografera, har alltid med mig min Canon EOS 700D på cruisingar. Här får ni läsa om vad jag hittar på. Och var inte rädda för att fråga ;)
Mom to be, BF 1 April till en liten gosse! :D
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo | Allt om LCHF - Hitta recept, ladda upp recept.